Känner mig på ett strålande humör idag. Igår var jag seg och trött i stort sett hela dagen. Kanske det att solen tittar fram och det faktum att det skall bli fint väder.
Igår var jag och tränade med Emelie. Bodybalance vilket jag tycker är ett riktigt bra pass. Kände mig stark, men fortfarande lite vinglig.
Pepparkakshuset är färdigläst och den va rhelt ok. Lättläst bok som gick snabbt att komma igenom. När jag tidigare lästa om boken stod det:
När boken är slut önskar läsaren bara att berättelsen ska fortsätta. Och det gör den.
Vet inte riktigt om jag kände så. Visst skulle jag kunna läsa mer om de olika karaktärerna, men historien i sig fick ett slut, ett ganska ok slut. Det var inte direkt några lösa trådar som lämnades. Men det är säkert läsvärt att fortsätta vidare på serien.
Nu har jag allafall börjat på Water for Elephants och än så länge finner jag den underhållande.
Jacob Jankowski pratar sällan om dem, men minnena lever fortfarande inuti hans nittioåriga kropp. Minnen av honom själv som en ung man, av ödet kastad upp på ett skraltigt tåg som var hem åt Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow.
För Jacob var cirkusen både en räddning och en förbannelse. Han hamnade där av en slump. Föräldralös och utfattig hade hans liv inget mål innan han slungades med på detta udda tåg, och i början av den stora depressionen var alla i denna tredjeklassens cirkus lyckliga över att ha ett jobb över huvud taget.
Marlena, cirkusens prima ryttarinna, var där för att hon blev kär i fel man, den stilige djurtränaren med ett grymt sinne. Och elefanten Rosie var där som den nya attraktionen som skulle rädda cirkusen. Men tyvärr hade Rosie inget som attraherade, hon kunde inte ens dresseras. Banden som växte mellan denna osannolika trio byggdes av kärlek och tillit, och var till slut deras enda hopp om överlevnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar