Klockan är nästan 22 och jag har precis lyckats få barnen att somna. Meja somnade som vanligt runt 19 tiden och under kvällens gång har Alma lyckats väcka henne tre gånger. Jag vet allvarligt inte vad jag ska ta mig till längre. Alma är inne i en sådan trotsig period nu med precis allt. Såhär har det varit jag vet inte hur länge. Meja kan inte somna själv så därför sitter hon hos mig. Det tar som mest 5 minuter för att få henne att somna så det är inget konstigt med det. Men sen kan jag inte lägga ifrån mig henne med en gång. Hon måste somna ordentligt för att jag ska kunna lägga henne ner. Under denna tiden som kanske max tar 20 minuter hinner Alma väcka henne. Så får man börja om från början och då tar det inte 5 minuter längre utan kanske en 20 minuter för att Meja ska somna om. Och sen fortsätter det så här hela kvällen tills jag inte pallar mer och går och lägger mig samtidigt som barnen. Vi måste få in en bra rutin på kvällen och Alma måste lära sig att förstå vad det är som gäller. Det är lättare när Henrik är hemma, men varannan vecka har jag det såhär. Jag och Henrik har nog knappt pratat med varandra denna veckan, det känns så i mellanåt. Vi får absolut ingen tid till varandra. Inte ens fem minuter i soffan. Vid matbordet kan vi glömma att prata om något. Där är det full rulle att ens försöka få Alma att sitta still eller ens äta nått.
Jag är så fruktansvärt arg, ledsen och irriterad ständigt. Jag är less på att behöva känna mig såhär. Jag är ingen glad människa längre. Jag har tagit hand om detta hushållet så länge jag kan minnas, redan långt innan vi fick barnen. När är det någon som ska ta hand om mig?
Jag är fullständigt nere i en svacka just nu. Har ingen direkt att prata med det heller då allt jag gör eller försöker komma iväg på får mig att känna mig så skyldig. När ska jag ha tid att träffa en kompis för att hinna öppna upp mig om allt det här?
Det hjälper inte att hela hemmet ser rent för jävligt ut, eftersom vi inte ens har tid att städa. Det får mig att känna mig enormt stressad.
Välkommen till min vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar