När vi hade kommit hem förut hörde vi glassbilen ett par gånger. Vi satt och åt kvällsmat och plötsligt säger Alma.
Nej jag blir tokig.
Men en ilfart så sprang hon från bordet. Med en bestämdhet ryckte hon upp ytterdörren och skrek
Nu får det vara nog!! Jag vill inte höra det där jobbiga ljudet så här sent på kvällen, jag är faktiskt trött. Sen slängde hon igen ytterdörren och kom och satte sig och fortsatte att äta. Jag satt stel som en pinne och undrade vad som hade flygit i barnet mitt.
Måste vart en syn för de grannar som såg på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar