Vet inte exakt vad som hade hänt, men Alma hade varit ledsen och längtat efter mig på dagis igår. När jag kom och hämtade henne blev hon så glad att hon nästan grät. Jag försökte under resten av dagen att lista ut vad som hade hänt. Alma brukar inte riktigt reagera på detta sättet. Kanske är det att vi har varit hemma nu över julen som gjort henne hemmakär.
Senare under kvällen kom det fram att det var en kille på dagis som hade sagt till henne att hon vart dum. Han sa dumma dig till mig. Jag är inte dum mamma, jag är en snäll tjej. Var tydligen så att Alma gungade och så hade de börjat bråka lite bara för att han ville ha gungan.
Jag sa till Alma att säger någon så till henne så får hon säga till att man inte får säga så, eller säga att tänker de inte vara snälla så får de gå därifrån. Vet inte om det var rätt, men detta tog hårt på henne. Hon som brukar vara så självsäker och stå på sig.
Jag vet att det inte är en ovanlig grej och kanske inte så hemskt heller, men när det kommer till min tjej och det handlar om henne och jag ser annorlunda reaktioner, då skär det i hjärtat på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar